Igår när jag hade gått och lagt mig så spelade det upp en snutt utav en film i mitt huvud på mig och Emil när vi var små. Det var morfar som filmade oss när vi bodde hemma hos mormor och morfar när mamma och pappa var på Irland och hälsade på min moster.
Jag tror året var 1991 (inte helt säker), just den här snutten var när mormor duschade Emil. Emil grät och tyckte det inte alls det var skoj. Jag däremot jag stod sidan om och sa tjatade på Emil hela tiden med frasen:
- Emil skratta, Emil skratta.
Emil skrattade samtidigt som han fortfarande grät och jag fortsatte bara tjata. När jag tänker på det så vad jag väldigt tråkig, för jag bara sa - Emil skratta och hur kul är det att skratta när man inte gör någon rolig min till. Jag tror också att den snutten var på 10 minuter och den enda repliken som sades var - Emil skratta.
När jag låg där i sängen, kunde jag inte låta bli att skratta. Andreas som låg sidan om mig trodde nog att jag var helt knasig. Jag berättade vad som var så roligt (han har sett filmsnutten hemma hos mina morföräldrar, så han vet hur det gick till). När jag hade slutat skratta, kunde jag inte somna för då skrattade jag inombords. Så när Andreas hade somnat låg jag fortfarande och skratta för mig själv och det var inte bara av den filmsnutten utan jag fick även en massa bilder på hur vi som små hade dessa lekar. Vi hade bland annat en lek, där vi klädde ut oss med alla Emils riddarkläder och svärd, jag bar på min korg där jag hade både mina och Emil dinosaurer och då var vi dinosaur-riddare.
Vi hade alltid för oss en massa skit, på somrarna byggde vi alltid kojor med allt vi hade, dessa kojor kunde bestå av parasoler, madrasser och filtar. En sommar fick jag en idé att vi kunde bygga ett vindskydd utav regnskydden som hörde till vårt tält. Vi byggde och byggde, när det var klart la vi in solstolarnas madrasser och vi bestämde oss för att sova där på natten. Men Emil bangade och jag vill ju inte sova varken själv eller i min säng, så till sist fick jag, mamma till att sova därute med mig. Hon medger i dag att det var väldigt mysigt och vi hade tur med vädret.
Jag har även tältat inomhus, för när Emil hade fyllt år hade han fått ett leksakstält och det ställde jag i vardagrummet och där låg jag med halva kroppen utanför och sov hela natten.
När jag tänker tillbaka riktigt noga, så har vi haft en underbar barndom och när man läser om barndomar och barn på min utbildning kommer det upp sådana tankar som, hur var min barndom? Fattades det något under mina första år? Men jag kan säga att jag har haft en underbar barndom även om jag och min bror bråkade en del så har vi haft en hel del knasiga och roliga äventyr tillsammans och vi har haft glädje att dela en massa fina minnen tillsammans med våra barndomskompisar Anna och Emma. För det är inte bara Emil och jag som har hittat på en hel del knasiga lekar, utan många av lekarna vi lekte när vi var små, deltog systrarna Strand i.
Varje gång vi började en lek, sa alla i kör
- Vi börjar som vanligt!
Alla visste vad det här vanliga stod för, det var liksom uppdelat från början. Anna och jag, Emil och Emma, dessa par bodde tillsammans och sedan kunde lekarna i övrigt se helt annorlunda ut.
Jag blir helt nostalisk när jag sitter här och tänker tillbaka till den tiden. På den tiden fanns det inget som kallades problem, skola eller framtid. Det var bara här och nu!
Nu har tider förändrats jag har flyttat hemifrån och tillsammans med min kära pojkvän och är snart färdigt lärare och Emil är i Australien och lever sitt liv.
Men jag klagar inte på det jag har idag, min underbara sambo, underbara vänner, mina föräldrar och morföräldrar och mostrar plus kusiner =)